dröjsmålsränta?

Dröjsmålsränta är en ekonomisk ersättning som en borgenär har rätt till när en betalning försenas. Räntan syftar till att kompensera borgenären för förlusten av att inte erhålla betalning i tid och utgör ett påslag på den ursprungliga skulden från förfallodagen.

Vad är dröjsmålsränta?

Dröjsmålsränta är en ränta som tas ut när en betalning inte erläggs i tid. Rätten till dröjsmålsränta regleras i Sverige primärt av Räntelagen (1975:635), men kan även vara specificerad i avtal mellan parterna. Om inget annat har avtalats beräknas dröjsmålsräntan enligt Räntelagen från förfallodagen. Lagen anger att dröjsmålsräntan ska uppgå till referensräntan plus åtta procentenheter.

Referensräntan fastställs halvårsvis av Riksbanken och publiceras i Post- och Inrikes Tidningar. Dröjsmålsräntan börjar löpa dagen efter den avtalade betalningsdagen, eller den dag då kravet framförts på annat sätt, beroende på om ett förfallodatum är bestämt i förväg. För konsumentkrediter finns specifika bestämmelser i Konsumentkreditlagen (2010:1846) som begränsar dröjsmålsräntans storlek.

Räkneexempel

Anta att ett företag skickat en faktura på 10 000 kr till en kund, med betalningsvillkor 30 dagar netto och förfallodag den 15 juni 2026. Kunden betalar inte fakturan i tid, utan först den 15 juli 2026 — det vill säga 30 dagar för sent. Antag att Riksbankens referensränta under perioden är 2,5 %.

Enligt 6 § Räntelagen ska dröjsmålsräntan motsvara referensräntan plus åtta procentenheter.
Referensränta: 2,5 %
Tillägg: 8 %
Total dröjsmålsräntesats: 2,5 % + 8 % = 10,5 %

För att beräkna dröjsmålsräntan under de 30 dagarna används följande formel:

Dröjsmålsränta = (Skuldbelopp × Räntesats × Antal dagar försenat) / 365

Dröjsmålsränta = (10 000 kr × 0,105 × 30) / 365 = 3 150 / 365 ≈ 8,63 kr

Det ursprungliga beloppet om 10 000 kr ökas i detta fall med cirka 8,63 kr i dröjsmålsränta.

Varianter av dröjsmålsränta

• Lagstadgad dröjsmålsränta: Om inget specifikt avtalats om dröjsmålsränta tillämpas Räntelagens bestämmelser. Enligt 6 § Räntelagen är dröjsmålsräntan referensräntan plus åtta procentenheter. Räntan börjar löpa 30 dagar efter att borgenären skickat en räkning med uppgift om att underlåtenhet att betala i tid kan leda till dröjsmålsränta, alternativt från förfallodagen om denna var bestämd i förväg.
• Avtalad dröjsmålsränta: Parter kan i avtal komma överens om en annan dröjsmålsräntesats än den lagstadgade. Detta förekommer regelbundet i kreditavtal. För att en avtalad räntesats ska vara giltig måste den tydligt framgå av avtalet. För konsumentkrediter finns dock begränsningar för hur hög den avtalade dröjsmålsräntan får vara.
• Dröjsmålsränta vid konsumentkrediter: Enligt Konsumentkreditlagen (2010:1846) gäller sedan den 1 mars 2025 ett räntetak för konsumentkrediter som även omfattar dröjsmålsräntan. Krediträntan, inklusive dröjsmålsränta, får inte överstiga referensräntan plus 20 procentenheter per år (19 a §). Därutöver får den sammanlagda kreditkostnaden — inklusive ränta, avgifter och dröjsmålsränta — aldrig överstiga det ursprungliga kreditbeloppet (19 b §). Dessa regler syftar till att skydda konsumenter mot oskäligt höga kostnader vid förseningar.

Så här används det i praktiken

När en betalning förfaller och inte fullgörs har borgenären rätt att kräva dröjsmålsränta utöver det ursprungliga beloppet. Räntan kompenserar för förlusten av kapital under den försenade perioden. Dröjsmålsränta kan tillkomma även om ingen specifik räntesats har avtalats, eftersom Räntelagen då träder in som dispositiv reglering.

För konsumenter med konsumentkrediter innebär de lagstadgade taken — i kraft sedan den 1 mars 2025 — att den totala räntekostnaden inklusive dröjsmålsränta är begränsad i förhållande till den ursprungliga skulden, och att den sammanlagda kreditkostnaden aldrig kan överstiga det ursprungliga lånebeloppet. Mer information om konsumenters rättigheter vid krediter och lån finns hos Konsumentverket, vars uppgift är att värna konsumentskyddet på kreditmarknaden.

Om en skuld med dröjsmålsränta förblir obetald kan fordran överlämnas till inkassobolag och därefter till Kronofogden för indrivning. Det kan medföra ytterligare kostnader samt en betalningsanmärkning, vilket i sin tur kan påverka möjligheten att beviljas nya krediter. Tillsyn över kreditgivare på den svenska marknaden utövas av Finansinspektionen.